” Jag var lycklig. Var jag än var, så var jag lycklig.
Jag hade lugn och ro. Jag visste att alla jag brydde
mig om hade det bra. Jag visste det. Tiden var oviktig.
Ingenting hade form, men jag var ändå jag. Jag var varm,
jag var älskad, jag hade gjort mitt, jag var hel.
Jag förstår mig inte på teologi och olika dimensioner,
men jag tror att jag var i himlen. Och nu är jag inte det.
Jag rycktes därifrån, mina vänner slet bort mig.
Allt här är… hårt, klart och brutalt. Allt jag känner, allt jag rör.
Det här är helvetet. Att klara av dagen… och nästa.
I vetskap om vad jag har förlorat. ”  –
Buffy Summers

Annonser