Usch, vilken ångest jag har nu. Inget är som förr, det suger. För det första så närmar sig min födelsedag och jag ser inte fram emot den för fem öre, önskar att jag kunde vara som amanda, men jag tycker inte om min födelsedag! Den kommer bara närmare och närmare, idag är det 2 juni. Är trött på människor, är trött på allt. Jag försöker vara glad och trevlig mot alla, försöker göra så att alla kan få en del av mig.. Men alla är så tjuriga nu, även om dom inte menar det, men allt jag känner mig är i vägen. Förstår inte varför jag då ska anstränga mig för. Förstår att folk blir egoistiska nu, jag menar det är sommar, ledighet, studenten osv.

Jag  funderar på att sticka någonstans. Utan att säga till någon, så kan vi se hur lång tid det tar innan folk märker att jag är borta och då ska jag skratta åt dom och säga ”oj då, då går det bra att bry sig” och så ska jag le hela vägen. I försig kommer jag inte att se när folk börjar bry sig, inte för att jag tror det är aktuellt att någon gör det heller, men om. Man vet aldrig.

Och nu tänker man det där – nu ska jag sluta att vara entusiastisk, strunta i alla andra. Dra åt helvete.
Men det funkar heller inte i längden, usch… vad jag har dubbel moral. dubbel    moooraaaaaaaaaaal.

ÄSCH .. JAG SKITER I ALLT OCH ÄR MIG SJÄLV! woho.

Annonser