Gud vad jobbigt, jag vet inte vad jag vill.

Jag ska i alla fall börja ta trumlektioner snart, det kommer att bli fett nice. Och imorgon får jag äta så god mat att jag antagligen kommer att spricka, sen blir det kanske lite fotboll med Henke om jag hinner, sen är det i alla fall fotbollsmatch på teven, SPANIEN mot bajs Tyskland. Enligt den där bläckfisken så vinner SPANIEN, hoppas! (Ramos, Ramos, Ramos).

På tal om att jag inte vet vad jag vill, jag har så jävla många bollar i luften och jag är skyldig folk en massa pengar och jag känner mig bara dum som är det, jag ska sluta att låna pengar av folk, har jag det inte, nahe då får jag väl skylla mig själv. Har jag inte mat är det mitt problem och då får jag fixa det på andra sätt. Usch, först o främst ska Ronny ponken få sina pengar, det är inte så stor summa trots allt och hon ska käka ute med her boyfriend. Ska försöka fixa det så fort jag bara kan. Sen måste Vicke få sina pengar och det är en ganska stor summa så hur fan gör jag. Se, hade jag inte lånat pengar så hade jag inte haft ångest och panik nu. Jag tänker alltid, äsch det löser sig, det fixar sig alltid. Det är slut på att tänka så nu, måste lära mig att tänka innan jag utför saker.

Jag vet inte ens vad jag vill, jag vet inte vad jag vill lyckas med här i livet, vad jag ska göra, vad jag ska jobba med och hur jag ska gå tillväga. Det kanske var soft att få leva själv och klara sig själv som liten, det var soft att få vara ute till klockan fem på morgnarna utan att någon ens höjde ett ögonbryn, utan att ens någon undrade var jag var. Det är inte lika roligt längre, inte roligt alls. Jag får klara mig själv lika mycket nu som jag gjorde då och inte fan går det bra nu, och inte fan är det roligt heller. Jag är trots allt bara nitton år gammal, borde ha haft en utbilning, borde tagit studenten, borde ha tänkt på vilka utbildningar jag vill gå osv. Jag kan inte tänka på någonting utav det där utan för mig handlar det om att kunna leva och äta mat och betala andra saker. Allt jag måste tänka på är vad fan jag ska betala. Att kunna unna mig saker då och då sker, det måste jag kunna göra (för mina pengar). För det har jag aldrig fått i hela mitt liv, lite ”unning” på livet. Nu på senaste dock så ska jag vara jävligt tacksam över att jag har en sån underbar mamma som har försökt och hjälpt mig en hel del och hon har även ”unnat” mig på olika vis. Jag är så tacksam. Men jag hade hellre fått det när jag var ett barn.

För många tankar som bara cirkulerar runt i mitt huvud just nu, det är trots allt på natten så det kanske är därför. Ska väl gå och lägga mig snart men nu när jag har så mycket tankar i skallen så kommer jag inte ens kunna sova. Det känns som om jag vill gråta men jag vet inte varför, det känns som om jag vill ge upp allting men jag vet inte varför. Jag vill ju faktiskt ut och göra saker, jag vill skapa saker men jag har ingen ork för det, jag försöker om och om igen, försöker vara glad och positiv. Jag försöker att hitta på nya saker och försöker ha en god inställning till allt och till människor men varje gång jag försöker så sjunker jag till motsatsen när jag kommer hem. Ungefär ”Idag har jag skrattat och haft roligt och hittat på saker” men när jag kommer hem så vill jag bara lägga mig i sängen och gråta (trots att jag aldrig gör det). Jag förstår inte varför det blir så, varför jag går runt och har ångest, känner mig äcklig.

Nej, nu måste jag sluta skriva innan jag skriver ut för mycket om mig själv, men det var skönt att skriva av sig.

Annonser